Det var nu sjukt längesedan som jag bloggade om dagens hiss/diss så tänkte det skulle bli ändring på det idag :P

vi börjar med dagens diss :P

Idag är dagens diss min disk.... tänker inte visa men den fyller hela diskbänken, diskhon, hela spisen och står på alla bänkytor och bordet... Översvämmat kök med disk är det enda svaret...

Dagens Hiss är Stiftelsen :) jag älskar att jobba med den speciellt när det går bra :) haha då är iof allt roligt ;P haha men ska försöka bli lite mer konsikvent med när och hur jag bloggar. ibland har man väldigt lite tid som student.

men jag har ännu en hiss. starten till mitt företag har nu startat, jag ska börja prata om den och ge lite ledtrådar :P men loggan är klar :P

jag är ännu inte riktigt nöjd med namnet men det får duga som ett första utkast :P :)

ååå kan fortfarande inte formulera mig... men är såå sjukt besviken och arg  över hur vissa betersig.... denna jvl sympatijul kunde ha kvittat... jag ska till näsya jul bytt typ religion och en del ord med mamma för jag tänker inte genomgå detta igen... nog att jul är för dem små men allvarligt liksom.... ååååååååååååååååååååå

SKÄRPNING!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vad känner och tänker jag egentligen:

• ensam
• värdelös
• ful
• tjock
• äcklig
• som ingen ting
• inte värd att älskas
• inte värd att vara glad
• inte värd en familj
• inte värd en framtid
• inte värd att leva
• jag är rädd för mig själv

ensamheten är en stor känsla i mitt liv. Jag kan vara i ett sammanhang, i en gemenskap, men känna mig helt utlämnad, helt ensam, som om ingen förstår mig. och jag är ledsen och stänger ute alla, och det enda jag vill är att bli sedd men jag stänger mig ute från gemenskapen för att jag inte känner mig värd att vara i ett sammanhang. när jag väl är i en gemenskap så kan jag stanna upp fästa blicken och inte bli kontaktbar. jag blir kall och neutral och suger i mig alla kommentarer och jag känner mig mer värdelös och jag tål inga skämt men det är ingen som vet, jag stänger allt inom mig och när ja väl kommer hem gråter jag. Idag kom jag från bussen, sprang typ hem, det brännde i hals och i ögon knappt innan jag han sändasga dörren började tårarna komma, jag föll bara ner på golvet, panikångest,,  jag har så dubbla känslor att jag slits itu, jag låg på hallgolvet grät och fick allt svårare att andas fick tag imobilen fick i väg ett mess till jerry: "Vad ska jag göra... jag orkar inte mer... jag bara gråter och kan knappt andas..."

jag vet inte hur jag ska komma ifrån detta. det r hemskt när man kommer hem och inser att man är rädd för sig själv, jag är rädd att jag ska göra mig själv illa. Jag är rädd att ensamheten ska bli förstor. ensamheten är inte självvald men självgjord, det är jag som succesivt stängt mig inne i lägenheten. jag är inte bekväm i ensamheten men har bara inte orkat att umgås med någon inte känt att jag är värd vänner. mina vänner tror väl att jag inte vill ha något med dem att göra längre. jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna spiral. Vad eller vem är jag???? vad får mig att känna mig värdelös? vad är det som får mig att tappa kontrollen och få panikångest så att jag knappt kan andas, det har hänt ett antal gånger nu. men jag hoppas att det är en fas som går över. men det är hemskt att bara falla ihop till en hög på golvet och inte kunna resa sig, har man inte upplevft det så vet man inte hur det känns.

men vad är detta som fårmig att glömma den person jag egentligen är, jag vill ju vara glad men minhjärna tillåter det inte. Mina tankar talar om för mig att jag inte är värd det, jag känner mig att jag inte är värd det, jag känner mig skitsofren. den ena sidan vill må bra och hitta en väg för att komma tillbaka till livet. men så har vi den andra sidan, en mörka, en sida som får mig att känna mig dälig, värdelös och som ingen ting egentligen. en sida som vill att jag mår dåligt. den öjusa sidan vill leva medans den mörka sidan säger att jag inte har ngt att leva för, skyddet för detta är djuren men jag är rädd öfr mig själv och vad denna mörka sida kan få mig att göra. Djuren är mitt skydd och det jag lever för vilket är helt sjukt när man är 22 år gammal. jag vill ha mer at leva för jag vill få bort den mörka sidan. jag måste orka att ta mig vidare jag vet mjina fel och brister men jag vet inte hur jag ska komma vidare...

VAD FAN SKA JAG GÖRA !?!?!?!

JAG HATAR ATT MÅ SÅ HÄR!?!?!?

HELVETE!?!

Nu vakande jag... kan inte sova mer.... vet inte om jag vill prata med kuratorn... vet inte om jag orkar detta... vet inte om jag är mogen.... hmm... det jag vet är att jag inte klarar av att vara ledsen mer... Jag vill mp bra... men jag orkar inte ta steget. dessa känslor är de ända som jag känner till... de enda känslor som jag vet ngt om... hmmm... 

Men det jag ser framemot idag är att åka upp till skolan och skriva på vicket :) sååå mysigt att få jobba lite på måndag... och på måndag börjar dansen <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 LÄNGTAR !!!!!!!!!! <3 3 <3

nee nu ska jag väl vila en stund till ska ju jobba in natt och hinner inte sova mer föörän efter kl 3 då jag kommer hem med  nya naglar :)

ha en trevlig dag :) nu ska jag gosa ner mig i sängen <3

fast sängen ser inte ut så här längre får ta kort på den sedan då jag har bäddat <3

sweet dreams <3

Hmmm... Jag är så trött på att fly, det förflutna äter upp mig inifrån... För varje dag som går har jag allt svårare att tränga bort tårarna och att vara glad... Eller att gå och välja att vara glad... Jag känner mig besviken på mitt liv inget har gått så som jag har velat... Och tårarna rinner men utan att jag gråter... Jag vill inte må så här... Men det är det ända sätt som jag vet hur man kan må... Jag städar och grejjar för att slippa känna... Jag dränker mig i uppgifter för att slippa känna... Jag har fått råd att söka hjälp och kämpa för att jag ska ha antidepressiva... Men jag är inte deprimerad... Jag vill bara inte längre leva... Jag känner mig inte värd att leva... Jag sårar alla innan de hinner såra mig eller när jag börjar känna mig låst... Jag vet mina problem och vad som skulle kunna få mig att må bra... Jag har bara inte orken och inte modet... Känns lättare att... Ne det är ingen lösning det är att totalt ge upp... Jag har mycket att dela med mig av men vad gör det när man inte känner för att leva... Jag skjuter att göra ngt åt det framför mig för jag inte vet hur jag ska hitta orken att ändra mig... Jag känner att jag har ingen i mitt liv längre ingen som jag kan förlita mig till ingen vet allt... De flesta känner den glada spralliga tjejen som hittar på galna upptåg och lider av sjuk tristess, eller kan ligga i sängen hela dagen... Och det är jag eller iaf en del av mig den andra delen som jag gärna inte visar är ett brustet hjärta som anser att allt är hennes fel att hon inte längre är värd att leva för hon sårar andra och sig själv... En sida som anser att hon inte är tillräckligt bra för att leva.. En sida som bara vill ha hjälp men inte söker hjälp... Jag är inte deprimerad, jag känner bara att jag inte längre vill leva...

Hoppas ni har det bra nu ska jag jobba... :-)

Ibland funderar jag hur jag tänker när jag gör vissa saker... Hmmm när man känner sig nere kanske man inte ska göra ett deprissions test... Även om det inte har rätt så kommer jag gå runt och tro att jag verkligen är deprimerad...

Och är det egentligen så kostig efter 2 aborter detta år?!? Hmm nee...

Men det är dags att söka hjälp...

Mycket hjälp...

Hoppas ni också kommer tillinsikt i livet idag hårt men nyttigt :)

Ha en bra dag : )

Tanken är att jag utifrån Mazlows behovstrappa ska se vad det är för fel på mig... vad jag behöver lägga fokus på för att komma vidare... just i natt känner jag mig sjukt deppad... Allt snack om förflutet är borta nästan... nu r jag depp över nuet... hmmm allt detta som hände i måndags ett tungt beslut men ett rätt beslut iaf för delar av mig :/ hjärtat har ont och behöver tid att läka :/

Mazlows behovstrappa

1. Fysiologiska behov

2. Trygghetsbehov (psykologiska behov)

3. Samhörighets- och kärleksbehov (sociala behov)

4. Självkänslobehov (egobehov)

5. Behov av självförverkligande

Fysiologiska behov: Basala behov som luft, vätska, mat, värme, sömn, sex.

Om inte de här behoven tillgodoses kan vi drabbas av sjukdomar, irritation, smärta, obehag, och därför strävar människan efter att så snabbt som möjligt tillfredsställa behoven och uppnå jämvikt.

Så länge de fysiologiska behoven inte är tillfredsställda kontrollerar de människans tankar och beteenden eftersom organismen primärt är inställd på överlevnad

Här har jag prooblem redan sömn... måste fan sova bättre när jag jobba så här mycket... det blir det försöka att försöka jobba på... Sex hmmm det var det som gjorde allt dumt så det tar vi bort ett tag... i tre månader... hmmm det ska bli en lärdom...

Trygghetsbehov: Psykologiska behov som struktur, stabilitet, skydd, fred, trygghet. Trygghetsbhov har mycket att göra med att skapa stabilitet i en föränderlig omvärld och som vuxen tänker man oftast inte på dem förrän bristen på tillfredsställelse blir uppenbar.

En kvinna som lever i en relation med en våldsam make är t.ex alltför uppfylld av rädsla för att kunna se till högre behov.

Den som har många självdestruktiva beteenden bär sin egen otrygghet inom sig och måste lära sig hantera de beteendena innan hon/han kan känna trygghet och stabilitet.

Ägnar du dig aktivt åt något så destruktivt som en ätstörning eller självskadebeteenden, kan man förenklat säga att du själv ständigt hotar dig till livet - inte direkt den bästa grunden för inre trygghet

Struktur i mitt liv finns inte :/ Stabilitet inte en gnutta... Jag är just nu helt labil... Ätstörningar har jag haft och jobbar emot forfarande... Tryggheten finns i min säg med alla godsedjur och nerbäddad i täcket där är min trygghetszoon. Men jag är trygg i mig själv jag vet vad jag vill och vad jag tycker om. och är inte rädd för att tala om det. Men det är dags att strukturera upp sitt liv igen börja träna och göra sånt som är gott för mig... Stabilitet kommer mer oh mer när slutar känna mig så ensam och utelämnad... Sluta bete mig som ett offer och ta kontroll över mitt liv.

Samhörighet och kärlek: Sociala behov som kärlek, vänskap, tillhörighet, förståelse och acceptans.

Människan har ett stort behov av grupptillhörighet och delaktighet, av (ickesexuell) kärlek, av att känna oss förstådda och behövda.

Även om man visserligen kan överleva ensam, så är människan ett flockdjur och strävar efter att minimera känslor av ensamhet och alienering

Dessa tre behovsnivåer räknas som bristbehov, och de två följande som utvecklingsbehov

Sociala behoven har jag gott om : ) Tack internett för olika chattverktyg :) kärlek suger... Villkorslös kärlek som från föräldrar och syskon är ngt som jag måste bygga upp med min familj... Tur är väl att hamstrarna och Pyret (yra hunden) älskar mig <3 <3 Tillhörighet... Hmm ja möjligtvis med famlijen lite i skolan men drar mig ofta ur tillhörigheter. Förståelse finns för andra jag har ingen förståelse för mina känslor eller  behov...

Självkänsla: Egobehov som självrespekt, erkännande, bekräftelse och uppmärksamhet.

De här behoven kan delas in i två kategorier - dels den inre självkänslan av att veta att man har kompetens, att man kan och gör saker, dels erkännande och uppmärksamhet från andra.

När de här behoven är uppfyllda känner sig personen självsäker och värdefull, och på motsvarande sätt leder frustration (brist på tillfredsställelse) av dem till känslor av underlägsenhet, svaghet, hjälplöshet och värdelöshet

HAHA tillåt mig skratta min självrespekt är noll... Egobehov högt : ) I LOVE MEE <3 <3... Söker bekräftelse och uppmärksamhet... På olika sätt som vi inte behöver gå in på... Men dessa problem  vet jag finns :/ och jag vet att jag måste jobba på dem, orkar bara inte :/ Jag vill gärna komma i centrum hos andra men har svårt att sätta mig själv i mitt centrum av uppmärksamhet jag går och har min uppmärksamhet på saker som ska göras ch städas ist... Lättare att ha konkreta saker i fokus än sitt eget välmående när man inte vet i vilken ände man ska börja....

Behov av självförverkligande: Att utvecklas som person och bli mer och mer den man är; att nå upp till sin fulla potential.

Den som har uppfyllt alla andra behov kan ägna sig åt självutveckling och självförverkligande på mängder av olika sätt: studier, engagemang inom miljö, kvinnofrågor, djurrätt, mänskliga rättigheter, välgörenhet, eller religiösa studier

Hmmm detta är den punkt som jag får komma tillbaka till har alldeleles för mycket att arbeta med innan jag når hit... Mitt mål just nu är att klara skola så bra som jag bara kan... Jag behöver inte vara best men att få ett G är mitt mål... Men jag kommer väl överjobba allt som vanligt... Måste kolla med ngn för det känns som om jag valt fel denna terminen men hoppas att de är så här det ska vara : )

Innan behoven på en lägre nivå är tillfredsställda, kan man inte gå upp till nästa steg i trappan, och på samma sätt fungerar det med tillfrisknande: innan du ger kroppen vad den behöver, kan du inte ta itu med de psykiska behoven, eftersom de helt enkelt är undertryckta tills de viktigare fysiologiska behoven är tillgodosedda.

Även inom trappstegen kan det finnas hierarkiska indelningar av behoven, eftersom luft och vätska måste sägas vara så grundläggande för människans direkta överlevnad att de är överordnade sex och fysisk närhet.

När så de mer grundläggande behoven tillgodoses, kan det kännas hemskt tomt och ledsamt att inse de andra behov som har fått stå tillbaka, men de känslorna är helt normala.

Sååå mitt första steg är att ge kroppen den sömn den behöver och för att göra det får jag strukturera upp ett schema så jag ser att jag honner allt som jag behöver hinna med : ) Det blir morgondagens Nattligga uppgift... är alldeles för seg i huvudet för att kunna strukturera ngt nu... : )

sååå nu känns det lite bättre igen : )

hoppas ni haft en bra natt utan depp : ) men ibland behöver man deppa för att sedan inse att man inte har det så såligt som man anser sig ha : ) men måste ta kontakt med läkare och kurator i morgon : ) det är det enda som jag kan göra nu : )

Sååå jag känner mig lite depp igen : ) så nu ska här ut med lite tankar och funderingar :) Så jag tänker gå igenom boken livets pärlor :)

Iden bakom pärlorna är enkelt: de ska representera livet, och alla de delar som ingår i livet : ) Pärlorna ska ge ett lung och påminna oss om innebörden att finna sig själv och kunna se sina medmänniskor. Livet är ingen lätt resa men prälorna kan hjälpa oss att komma i fokus. armbandet består av 12 pärlor.

Vart du än är, vart du än går,
kan du ha med dig livets pärlor.
Vänner som alltid finns där om du behöver stöd.

Pärlorna ska representera en motpol till det mobilasamhället som vi alltid finner oss uppkopplade i, det är en stressfaktor och man tappar lätt bort sig själv. med pärlorna kan man hitta sig själv igen och få tillbaka det fokus som man behöver, nämligen att man ska lyssna på sina egna värderingar och käsnlor, det är ingen anna som ska bestämma hur man ska leva sitt liv det är du själv. Livets pärlor ger oss tid och en alternativ livsväg.

Gudspärlan :) De är guldig :) är den som påminner oss om att det finns en högre makt, oavsett vad man än tror på så är de vad dena pärlan represnenterar. För mig representerar denna pärla andlighet eftersom jag är osäker på om det finns en gud... det är så mycket ont som händer goda människor att det är svårt för mig att tro på en gud. Men jag tror ändå att själar återföds och att alla människor har en mening med sitt liv... För mig så representerar denna pärlan för mig meningen med livet :)

Sedan finns det 6 stycken Tystnads pärlor :) dessa är Sandfärgade. Dessa represenerar vårt innersta. VI måste stänga ute jäkt och stress för att kunna lyssna på oss själva lika väl som att vi måste kunna stänga av våra prestationskrav och bara finnas till ibland. Vi måste stanna upp och njuta av tystnaden att njuta av att finnas till. Denna präla har jag svårast med :/ Jag har svårt att stänga av prestrationskraven och bara vara jag har svårt att vara i tystnad...  Men jag vet att det är viktigt för att man ska orka man kan inte ha kraven på sig hela tiden. Man måste hitta en tid för att vila, en tid för att bara lyssna på Tystnaden som finns inom oss. Vi måste öva på att vila från ljud, krav, ord och brådska. Tystnaden finns på två sätt en fysisktystnad då det är tyst runt om oss men den vi ska öva på att finna är den psykiska tystnaden, den som finns inom oss, där det inte finns några krav där man bara kan få vara och ingen värderar vad man gör för beslut.

Jag pärlan, det är en pärlemoskimmrande lila pärla, Det är denna som ska hjälpa oss att komma underfund med vem vi är, den som ska hjälpa oss att skala bort alla roller, krav och förväntningar och istället se oss som de älskade och dyrbara varelser vi människor är och begöber få vara. Man ska se sitt innersta som det vackraste man någonsin skådat, det r här man har sna drömmar, sitt hopp, sin kärlek och sin lycka och det finns inget vackrare än det :). Det är av denna pärla man hmtar energi och ny kraft, man tar ett djupt andetag besöker sitt inre och tar med sig kraften och försöker se sitt probem med nya ögon. Ja det är väl lättare sagt än gjort :) men denna pärla är det som jag försöker arbeta med eftersom jag inte vet vad jag vill vem jag är eller vad mina drömmar är, jag måste hitta mina livsmål.

Doppärlan, Det är en vit pärla, denna representerar födelsen, löftet om obegränsad någ och förlåtelse, det är aldrig försent samt att man ständigt ska våga att börja om på nytt. Vi gör ibland saker för andra eller för att vi måste, men denna pärla står också för att vi är bra som vi är. Den ska påminna oss om vårt inre barns behov :) Detta är min favorit pärla den säger till mig att det är du som bestämmer över ditt liv och är du inte nöjd med din tillvaro så förlåt dig för snedsteget och gör dig fri för att börja om det är inte försent.

Öken pärlan, en sandbrun pärla, denna pärla representerar de motgångar man har i livet de stunder som livet känns öken. De stunder då vi inte har ork, lust och ingen att prat med. Livets öknar är svåra att komma igenom men det är inte omöjligt, vissa sträckor går bättre än vissa, men ge inte upp. När vi väl har kommit genom den har mottgången gett oss ngn värdeefullt, nämligen perspektiv :) När vi när våra livsöknar så är det bara en frågestälning man ska jobba mot: Vad behöver jag för att leva??? Det är här jag befinner mig just nu... I en Livets Öken, jag vet inte vem jag är eller vart jag ska gå, jag vet bara att just nu behöver jag vara själv och göra denna resa för att få ett nytt perspektivpå mitt liv och mitt sätt att leva. Öken pärlan är våran Livschoach som säger du klarar det ta ett steg i taget, så klarar du det.

Bekymmerslöshetspärlan; Hjälp mig att vara, inte bara göra och synas. Det är den himmelsblå pärlan och det är livets rastplats. Här föds livslust och livsmod i lugnet. Och det är det som väntar när man kommer ut ur öknen. En plats att njuta av. Denna pärla frågar oss: Vad kan jag utelämmna? Här är man när ingen ting tycks kännas svårt inget kan göra en ledsen, man är hög på livet och livslusten. Här lever vi i nuet utan att oroaoss för morgondagen. Carpe Diem - Fånga dagen, den här dagen. Så här kände jag när jag vaknade inna jobbet, inget kunde göra mig ledsen, även om det bara varade i ngra timmar så känner jag mig forfarande fridfull trots alla tankar somnu börjat mala i huvudet. Tankar om hur saker varit, vad jag gjort för fel och hur det kommer bli i framtiden. Just nu ser jag ingen framtid, jag har ingen farmtid att blicka in mot, för alla mina planer bygger på ett förhållande, så jag måste hitta en framtid som passar mig, en framtid som jag kan sträva mot.

Kärlekens pärlor, Det är två röda pärlor. Dessa två står för all kärlek och att kärlek har en dubbel rörelse en innåt och en utåt. Den första pärlan handlar om att ta emot och vara öppen för kärler medans den andra pärlan ryms kärleken som en gåva att föra vidare. Att älska är att finnas till för andra och att ge av sig själv, oavsett vad vi får i retur. Jag måste sluta försöka kontrollera kärleken och istället bara låta den vara så spontan som den ska vara. Jag kan inte kontrollera allt.

Hemlighetspärlorna, tre små vita pärlor som rymmer hjärtats innersta hemligheter. Det handlar om drömmar, upplevelser och tankar. men det är hemligheter vi inte pratar om eller inte ännu har ord för. Det är här jag bevarar alla mina känslor nu är det bara att hitta orden och få ur dem.

Nattens präla, en svart pärla som står för det mörkaste i livet; ångest, tvivel, rädsla och övergivenhet. Men den rymmer också meningslöshet, förtvivlan och rädslan för att död och katastrof. Men när man är här gäller det att komma ihåg: Oavsett hur ensam du känner dig så är du aldrig ensam inom dig finns du själv som ett barn, ett barn som håller dina drömmar och ditt hopp. Ingen är övergiven för alla tror på ngt. Jag måste hitta mina drömmar igen och se en framtid utan att följa ngn annan, förr var min dröm att föja mitt ex dit hans utbildning tog honom, jag delade hans dröm istället för att skapa mig en egen.

Den sista pärlan är den vita Uppståndelsepärlan, som står för godhetens seger över ondskan. Natten är över och ljuset kommer igen. Det är pärlan som får oss att hoppas när livet bär emot. Den som påminner oss om att aldrig sluta hoppas och aldrig sluta leta efter ljuset. Det är det jag måste göra nu, börja leta nysta bland mina känslor och leta efter ljuset.

Sååå då var alla pärlor represenerade och jag känner mer och mer att jag kommer klara detta, jag kommer kunna få ordning på mitt liv :) nu blir nästa utmaning att göra ngt jag aldrig gjort förut. Jag ska skriva en av de böcker som jag har ideer till. Och jag vet precis vilken :) 202 sätt att säga varför :) det är en komisk bok med massor av varför och inga svar :)

hoppas ni får en trevlig natt :) nu ska jag börja skriva :)