Kap 10:

Det finns två sätt på vilka man kan leva sitt liv. Ett är att inget är ett mirakel. Och det andra som att allt är ett mirakel.

Albert Einstein

"Hon längtade efter att få skratta och umgås..." (s. 133)

Jag längtar efter att få skratta, att få känna glädje och lycka. Att bara få känna att man tillhör något. Jag hör ofta till men jag mår ofta så dåligt att jag sedan drar mig ifrån och är själv. Jag tycker inte om ensamheten men gör mig ensam för att slippa besvikelser, för att slippa känna oro över att bli ensam. Väljer man att vara ensam är det ingen som kan såra en, göra en besviken eller att göra ngn annan besviken. Jag önskar att jag kunde veta varför jag gör så här. Imorgon blir det att ta kontakt med kuratorn.

Kap 11:

Mitt namn, fader, är fortfarande känt för dig. Jag har glömt det, och vet inte vart jag går, vem jag är eller vad jag gör. Påminn mig nu Fader, för jag är trött på den värld jag ser. Uppenbara det som du vill att jag ska se i stället.

En kurs i mirakler

"vad vill du med ditt liv?" (s. 150) Ja vad vill jag med mitt liv?? Min främsta uppgift här livet är att hjälpa andra, men just nu måste jag hjälpa mig själv. Jag är både barnfadder och ska bli isbjörnsfadder. Men en dröm jag har är att åka ner som volontär arbetare till afrika och hjälpa till att bygga upp samhällen och skolor. Jag vill hjälpa andra med det som jag kan och kan bidraga med och inte bara pengar, jag vill uppleva och dela glädjen med de som jag hjälper. Sen är det andra som jag vill med mitt liv att bli mamma, men just nu är jag osäker på om jag vill och vågar. Men det är inget beslut som måste fattas idag.

Kap 12:

Gud har inte fördömt mig, inte jag heller

En kurs i mirakler

"Den som är fri från synd kastar den första stenen." (s. 156) Den stenen måste jag nog hålla på ett tag till, men en dag så ska jag släppa den, den dagen då jag kan släppa stenen är den dagen mitt liv kan börja igen. Jag längtar efter denna dag och önskar att den kommer snart. Men detta är en process som kommer ta tid. Jag ska hitta mig själv och vara bekväm med den jag är. Men en dag kommer jag bli fri från stenen.

Kap 13:

Vi kan inte höja oss över tanken om oss själva

Orson Swett Marden

"Sorgen och ensamheten kom över henne. Hon rät länge. Ångesten tryckte över bröstet." (s. 171) Dessa känslor känner jag hela tiden då jag är själv. Men det börjar lätta mer och mer för varje dag som går blir jag alt mer bekväm i i ensamheten. Jag känner att jag mer och mer trivs med mig själv som sällskap :) Det är en helt underbar känsla. :)

Kap 14:

Vår djupaste rädsla är inte att vi är ottilräckliga.
Vår djupaste rädsla är att vi inom oss har omätbara krafter.
Det är vårt ljus inte vårt mörker som skrämmer oss. 
Och vi frågar oss själva; vem är jag att vara briljant, praktfull, begåvad oxh sagolik?
Faktum är, vem är du att inte vara det?
Du är ett barn av Gud. Att du förminskar dig räddar inte världen.
Det finns inget upplysande i förminskning, så att andra omkring dig ska slippa känna sig osäkra.
Vi är födda att manifestera Guds storhet som finns inom oss.
Och den finns inte bara i några av oss, den finns i oss alla.
Och när vi låter vårt ljus stråla ger vi omedvetet gåvan till andra människor att göra samma sak. När vi befriar oss från våra egna rädslor, befriar vi automatiskt andra med vår blotta närvaro.

Marianne Williamson

"Hon hade klarat det." (s. 189)

Kap 15:

Det är inte lätta att finna lycka inom oss, och det är omöjligt att finna den någon anna stans

Agnes Repplier

Kap 16:

Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.

Joh 8:32

Kap 17:

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måsta jag visserligen förstå mer än vad han gör, men först och främst förstå det han förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre istället för att hjälpa honom. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och där med måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa någon. 

Soren Kierkegaard

Kap 18:

Om du reagerar på vad någon gör eller säger, spelar det ingen roll hur du reagerar. Den personen kontrolerar dig.

Okänd källa

De sista kapitlen har ingen kommentar eftersom jag inte kommit så långt i min utveckling. Jag har inte jobbat så mycket med mig själv än... detta är ju bara början :)

Jag ska klara det här, jag kommer klara det här. Idag är första dagen på resten av mitt liv.

Hoppas ni inte blir allt för deppiga av denna läsning :) Ha en trevlig natt :)

Varje kapitel börjar med ett citat som förklarar lite om vad kapitlet handlar om. Jag har valt att ta med dem för att ha en liten introduktion i vad kapitlet handlar om samt att det är bra visdomsord :)

Kap 4:

Herre visa mig din väg och gör mig villig att vandra den

Heliga birgittas bön

"Jag mår bra idag" sa han "I morgon kanske det är annrlunda, men just nu mår jag bra. Jag känner att den här vandringen kommer göra mig gott på många sätt... Hur mår du?" (Sid 47).

Hmm hur mår jag... Jo för jävligt jag har 22 års nedtryckta och gömda känslor innan mig. Den enda gång jag egentligen visat mina känslor är när det blir för mycket och då visar jag endast tillräckligt mycket för att jag ska kunna gå vidare för stunden. Det är ett helt sjukt beteende och ett idiotiskt system. Det gör att jag känner mig fruktansvärt ensam. Jag litar inte ens på att saker och ting blir rätt gjort om jag inte gör det själv. Mitt kontrollbehov är sjukt, och det handlar om att jag är så vilsen i mig själv, och så ledsen jag vet inte i vilken ände jag ska börja i. Det enda sättet för mig att orka är att organisera allt utanför mig att orka är att organisera allt utanför mina känslor. Allt har sin plats och rätt ska vara rätt. Detta är en av anledningar till att jag hatar grupparbete för jag anser att om inte jag gör allt så blir det inte rätt. Idiotiskt. Jag jobbar hellre ihjäl mig än att släppa vissa delar, det har blivit bättre men är långt ifrån bra. Önskar bara att jag visste hur man ska ta sig ifrån detta... jag behöver grävja djupare i mitt inre och hitta det verkliga problemet: anledningen till att jag beter mig så här. Det är den jag måste finna, lösa och sedan förstå för att sedan kunna börja jobba med att hitta strategier för att den inte ska komma tillbaka. Det är vad jag måste lösa för att kunna må bra.

Nästa frågeställning är läkning av brustna hjärtan, har jag någonsin läkt? hmm nej jag har istället hittat en ny kille/syssla som hållt mig sysselsatt för att slippa ta tag i känslor. Hela tiden samma mönster som kommer tillbaka hela tiden samma problem som gör att jag kan inte kan visa känslor. Jag måste förändra mig, jag måste det. jag kommer inte orka annars. Jag har gått in i en del "väggar" och sedan  sovit bort 2-3 veckor. Vaknar sedan en dag och bestämmer mig för att det sög och fortsätter sedan i samma spår. Jag har försökt på olika sätt att bli av med detta men det hjälper ju inte. Jag har pratat ed många olika kuratorer/läkare men så fort jag känner att de kommer för nära inpå så flyr jag... Hmm det för mig att tänka på att jag kanske inte vill ändra på mig ändå? Vill jag må så här i resten av mitt liv????

Kap 5

... och hela vårt liv, från födelse till död, men alla dess drömmar, är det inte i sin tur en dröm, vilken vi tar flr det verkliga livet, vars realitet vi underlåter att ifrågasätta endast därför att vi inte känner till det andra, verkligare livet?

Leo Tolstoj 

Inom alla finns det ett ungt osäkert barn, som hela tiden gör sig påmind. Men det gäller att man kan komma över den osäkerheten och lugna barnet inom sig och säga att det är lungt, jag har kontroll du behöver inte vara orolig. Jag känner istället att jag jag använder kaxighet och att spela på mitt utseende. Jag tar inte kontroll över mina känslor jag gräver ner dem och döljer dem bakom en idiotisk fasad, Jag står fast vid att jag har en fasad men att den används när jag känner att jag måste. men det är inte så att jag spelar ett spel med allt jag säger och känner. Jag väljer att vara glad och positiv för ingen mår ju bra att vara ledsen heka tiden. Jag går in i varje dag med inställningen att jag ska vara glad. Livet går betydligt lättare om man är glad. Inget snack om saken. Och det känner jag är en bra egenskap att kunna ha men det sker i mitt fall på bekostnad av vissa käsnlor. Jag måste finna en balans i att känna mig bekväm i att visa känslor och leva ett glatt och lyckligt liv. Jag är ofta glad det är nr jag är själv som kännslorna kommer över mig. Därför hatar jag att vara själv. Men det är ngt som jag ska träna på.

"Det var som om hon befunnit sig  mitt i ett skådespel utan att veta vilken roll som var hennes" (sid 57) hmm jag måste hitta min plats och känna mig nöjd med den jag är och vad jag kan lära andra människor.

"ibland känns det som om vi har mycket att lära av tredjevärlden än de av oss: människorna där står i större kontakt med sig själva. Inte som vi som hela tiden jäktar efter saker som ligger utanför oss. Lyckan står inte att finna där ute. Den finns här i hjärtat." (sid 63) en klok tanke av en gammal man. Det här är också aspekter i mitt liv och i många andras liv med. Man drömmer om ett liv i offantlig lyx man tror att frihet är att kunna konsumera som man vill och bara göra det som är roligt. Men jag tror att jag börjar få en annan uppfattning. Frihet är att kunna veta att man klarar sig denna månad ifrån betalningsanmärkningar att man i slutet av månaden har pengar kvar till att unna sig ngt roligt eller att spara till en dröm. Jag tror att ett liv där alla drömmar uppfylls och inget är omöjligt är ett tråkigt livl Att däremot leva med ngn man tycker om i ett område man trivs i utan ekonomiska problem det är frihet. man blir inte lyckligare eller friare utav konsumtion. Man blir olyckligare. Visst jag känner att det är as tråkigt hemma utan tv men egentligen så är det ganksa skönt. jag har även tröttnat på de filmer jag har hemma. Jag har funnit en frihet i att inte leva kring media, visst min telefon följer mig vart jag än går. Men jag känner mih mer och mer bekväm i att inte ha en tv. Ibland är det rent av skönt att inte ha tv:n att slösa en hel dag framför som jag gjorde förr. Jag läser böcker och tar tag i mitt liv istället för att fly till tvtablån.

Det är farligt när saker tar över livet och de blir livsnödvängiga för en själv. Man kan inte leva utan dem. det är först när man tvingas leva utan dem som man inser att det finns ett liv utanför min sak. man dör inte om man inte har en tv, man dör inte om man har en android ist för en Iphone. Men vi är på jorden för att göra misstag för att sedan kunna lära sig utav dem. Det är precis det som min reflektion kring livet ska hjälpa mig med. JAg gör misstag efter misstag men det känns inte som jag har lärt mig av dem jag kör på i samma hjulspår, jag har fastnat i ett beteende som måste brytas.

så där nu är det dags för att göra iordning sig för jobbet :) hoppas ni haft en bra dag :)

Varje kapitel börjar med ett citat som förklarar lite om vad kapitlet handlar om. Jag har valt att ta med dem för att ha en liten introduktion i vad kapitlet handlar om samt att det är bra visdomsord :)

Kap 1:

Det är omöjligt att inte tro det du ser, men det är lika omöjligt att se det du inte tror.

En kurs i Mirakler

Jag längtar precis som Maria i boken efter förändring, jag är trött på att leva så här. Jag är trött på att leva så här. Jag är trött på att ha en hel bank med osorterade känslor innom mig. Jag vet inte hur jag ska ta mig detta ännu. Kanske kan jag sortera, kanske glömma. Jag vet inte än hur jag ska göra för att komma vidare. Det är så mycket lättare att fly, Disney filmer, filmer och serier över lag samt att ta sig ann en annan männsika. Ta hand om dem istället för att ta hand om mig själv. Varför är det så mycket lättare att fly än att ta tag i saker och ta tag i mina känslor och ta hand om mig. Jag vill kunna gå upp morgonen och känna att idag mår jag bra. Idag känner jag mig stark , idag är första dagen på ett liv som jag vill leva! jag hoppas att denna boken ska ge mig lite svar... Ge mig ett första stegen mot förändring... :)

Kap 2:

Jesus sade: Den som tror sig känna allt, men inte känner sig själv. han saknar allt.

Thomasevangeliet

jag känner att jag behöver göra en fysisk och andlig resa. Men nu är det inte bra att gå Pilgrimsleden, jag har inte tiden innan skolan börjar det får bli en annan sommar. Hmm men Vätternrundan kanske??? Skulle kankse kolla med Nattis :) Hade varit så rolit att slå av telefonerna ta var sin väska och bara cykla. Eller om man skulle göra det själv??? nee alltid kul med sällskap :)

Jag funderar på att föra notebok över vad jag lärt mig av ngn jag träffar varje dag. Men jag vill också vandra men suger ju på det XD Men man kan ju cykla pilgrimsleden på en gammal racer. Och susa om kring i lung takt och fundera och reda ut saker. Hmm en dag så ska jag vandra pilgrimsleden måste börja träna på att gå lite längre bara, och gå oftare inte bara när jag får infall att göra det. Jag vill kunna känna den fiheten inom mig som beskrivs i boken. Jag vill kunna känna inre peace. Jag går ständigt runt och känner mig ledsen och rädd. Jag vill kunna känna mig bekväm i den jag är istället för att springa runt och tänka på hur jag borde vara. Jag behöver släppa ut alla känslorna kanske vore det bra att cykla eller vandra själv...

Hmm borde kanske kolla upp en sån här Pilgrimsled. Tänk att vandra 80 mil själv. Det är ngt som jag behöver, jag behöver verkligen göra ngt mot alla känslor sortera dem för mig själv och förlåta mig själv och gå vidare. Jag behöver lära mig att förlita mig på mig själv och inte på alla andra. Jag behöver mig själv om känna mig så pass säker i mig själv att jag vågar visa mig själ och slutar spela på vissa aspekter. Ibland är det så mycket lättare att spela dum än att vara den man är. Ibland får man tänka ut vad man kan tjäna på mest... är det så det ska vara??? Hmm känner att jag är klar med det :) Nu ska det bli ändring i mitt liv. Jag ska behandla mig själv med den respekt som jag förväntar mig att andra ska behandla mig. Om inte jag behandlar mig själv med respekt hur kan jag kräva det av andra??? Sen måste jag börja sätta mig själv i det främsta rummet... Hmm svårt men nyttigt.

Kap 3:

Gud skapade Sanningen med många dörrar för att hälsa alla troende välkommna som knackade på.

Kahlil Gibran

"Organiserad religion är politik" Francesco "Jag haren stark tro och den ger mig hopp och trygghet, men jag kallar mig inte religös. Min uppfattning är att alla religioner på ett eller annat sätt utnyttjas av psykotiska människor för att rättfärdiga deras egen galenskap." (sidorna 27-28, En Kvinnas Resa, Agneta Sjödin).

Detta som Franceco berättade fick mig att fundera vad är det jag tror på??? Tror jag på ngt??? Jag vill ju tro att alla människor har en mening i livet. Jag tror att alla själar återföds och finner frid först när de upplevt alla olika sinnes stadier, alla olika känslor innan man når himlen. När man jobbar inom vården och med svårt förståndshandikappade så måste man tar på att de har en mening med sitt liv... För mig är det viktigt att det finns en mening med allas liv... Men ska man tro på ngt mer??? Jag tror på andar goda som onda men tror jag på ett helvete??? ne jag skulle snarare säga att jorden är ett helvete inte för alla alltid men människor är själviska, grymma och pengar och prylar är allt. Det finns en girighet som inte borde finnas.

Har du ngn stor kärlek??? (det är nästa ämne i detta kapitel) hmm jag vet inte jag har varit förälskad har jag varit och näst in till besatt men det handlar om en näst in till besatthet ifrån min sida, en besatthet att få känna sig behövd, en besatthet att ta hand om människor, en besatthet att vara alla tillags... Det är inte kärlek... Det är ett idiotiskt bettende, ett beteende som jag fått i låg ålder när mamma och pappa gick i sär då jag ansåg att det nu var mitt ansvar att hålla mina två yngre syskon borta ifrån allt bråk, jag kände att om jag visar mig stark så visar jag att det inte är ngn fara att det är lungt... Så detta beteende ger en beroende till en annan människa, jag kallar detta för en sken-kärlek... Många som läser detta kommer bli ledsna men det är så här jag känner... Sorry... Det är inget illa ment mot er jag tycker om er alla men det vi hade har byggts på fel grunder... Förlåt... Jag vill komma bort från min tillvaro och slippa vara själv och ta hand om mig själv. Jag tar en kille jag trivs med... Tar och Tar jag hittar en kille låter bättre. Jag hittar en kille jag trivs med och lever hans liv ist för mitt eget. Hur kan jag vara så dum??? Jag vet andledningen och att gör det så varför slutar jag inte för??? Kankse dags att växa upp. Man nej jag har haft förälskelser jag tror inte jag vet hur det är att vara riktigt kär... Jag tror just nu att jag inte kommer få uppleva det heller. Jag tror att jag kommer bli ensam?!?! :/

Ingen har nått till djupet av mitt hjärta eller nått mina käsnlor, jag är för rädd att bli sårad... Varför är det så???

Hmm jag vet att detta är många osoterade tankar hoppas ni förstår ändå...

Ha en bra natt :)

Jaa då sitter man och väntar på bussen :-) skönt att vara ledig nu tills på måndag :-) i helgen blir det mys med mamma <3 men det som inte riktigt är lika mysigt är det jävla vädret som man möts av när man klev utanför jobbet... Alvarligt regn?!? Vart tog min underbara sommar vägen? Detta typ suger det enda som är bra är att man inte får dåligt samvete att man sover bort dagens finaste timmar <3 idag blir det mys framför ngn film går nog in till Inga och lägger mig framför Tvn där <3 jaa kanske dags att skaffa sig en tv snart XD haha <3 då hoppas jag att ni kommer ha en trevlig förmiddag :-)

Egoooobooost :) behövs som en liten glädje start på detta deprimerande inlägg XD

Här är jag... Snart 22 år sitter med hela livets funderingar i huvudet, kan detta vara bra egentligen... Sitter och jobbar på nätterna sover bort hela dagarna, hinner knappt göra ngt av det som jag vill. Är det så här resten av livet kommer vara?!? GUD DET HOPPAS JAG VERKLIGEN INTE :/.... Det är mycket beslut och annat som ska fattas nu det närmaste, vill inte ens fatta dem... Varför kan man inte skicka sina problem och låta ngn annan lösa dem och sedan glömma dem. Detta är ett beslut som kommer att ligga i bakhuvudet hela tiden, Gör jag rätt?!? Är det själviskt att tänka på de ny opererade brösten stället för på vad jag vill?!? Skolan kommer jag klara även med dig <3 Men brösten kommer att förstöras <3 Det är ingen bra tidpunkt för ngt av besluten. Jag skulle verkligen behöva ngn som kan ta bort problemet och alla tankar kring det och sedan.... Jaa sedan.... Kan jag börja fungera normalt igen :) Det skulle vara så skönt :) Helt underbart faktiskt :) Men men så går det inte till... Här sitter jag på jobbet och vill bara hem och sova men det är 7 timmar kvar tills dess, då blir det att sova och sen jobba i morgon natt igen och innan det ska man hinna alla vanliga sysslor :)... Hmmm varför kunde inte pillren bara funkat :/ Var det tvungen att bli så här :/ Faaaaaaaaaaaaaaan :/ Jaja inte mycket som jag kan göra åt nu... får bara se till att det inte händer igen :)

Ha en bra natt allihopa <3