Jag har varit hemma i barndoms staden i helgen och detta betyder iaf för mig; skratt, tårar, glädje men också en hel del tomhet. Jag tycker det är oerhört viktigt med familjen och därför är det jobbigt att bo 2,5 timmar bort från dem, speciellt som student då man inte har så mycket pengar att resa för. Helgens stora händelse var att min bror fyllde 20 och det var jätte roligt till och med pappa kom, vi har ett väldigt ansträngt förhållande han har aldrig varit en stor del, han är en svikare - eller ja en ungkarl -jag har under 12 år dansat och haft mellan 15-20 föreställningar av olika slag och han har varit inbjuden till alla men aldrig kommit, han har aldrig kommit ihåg en födelsedag och jag ringer för att påminna honnom om mina syskons födelsedagar, men dagen innan jag fyllde.18 så ringde han och jag blev ju jätte glad han sa grattis och avslutade samtalet med att fråga om jag kunde vara barnvakt... Jag var så arg...Och detta är bara en del av alla historier då han svikit mig och mina syskon. Sedan har vi mitt andra hjärtslitande ämne i staden... Min hund som nu mer bor hos min mamma och jag och min pojkvän kan inte ha henne eftersom hon blir ensam för mycket i vår lägenhet som vi också delar med min lossas farmor... Och hon är en vallhund och kräver där med mycket både tid och motion och trivs inte jätte bra i lägenhet. Och detta är saker som jag blir påmind om varje gång jag åker hem. Och det har hänt att jag fått panikångest innan jag åker hem och när jag väl är hemma känner jag mig ledsen och tom. Jag vet inte längre vad jag gör och vem jag ska våga släppa in på livet. Det är svårt att tackla dessa känslor och det är jobbigt att bara ledsen...Varför kan man inte välja son familj plus att de nu gör en stor grej av att jag ska operera brösten. Vilket är bra att jag ska göra undrar julen så jag kan välja lite vart jag vill bara och skylla på att jag inte orkar ;)Men tack för mig för idag ;)